I'm having trouble sleeping
You're jumping in my bed

I'm having trouble breathing
You're sitting on my chest

I'm having trouble sleeping
I'm thinking of what you said

Imorse vaknade jag upp bredvid en man, som är så vacker nyvaken, att jag ville att han skulle somna om och somna om och somna om. Bara för att få se honom nyvaken igen.

Att gå en promenad med ingen annan än sig själv längst vattnet när himlen är rosa. Att lyssna på musik som får en att rysa längst hela ryggraden av välbehag. Att dra sina fingrar genom någons hår. Att snöra på sig sina högsta klackar och dansa för att sedan stappla hem barfota. Att dricka ett glas vin med någon som får ens mage att pirra. Att äta middag med sina vänner och skratta tills magen krampar. Att någon håller ens hand när det är mörkt ute eftersom man är mörkrädd. Att gå på konditori och beställa alldeles för mycket bakelser. Att åka på resor och upptäcka världen. Att sitta tyst bredvid en vän och ändå få allt sagt. Att hålla om någon hårt hårt om natten. Att äta söndagsmiddag med sin familj och få ont i hjärtat för att man älskar för mycket. Att vara ledsen och veta att det finns någon där som tar hand om en. Att njuta av sitt morgonkaffe i lugn och ro.
Är det inte fint?

Michaela Forni

Alla tjejer har en Mr. Big i sitt liv. Det kan vara olika män under olika perioder i ens liv, men det finns alltid en Big med i bilden. Personen som skrivit Sex and the City var fantastiskt smart som skapade en sådan rollfigur. För (nästan) alla tjejer kan relatera till Carrie och Bigs relation. Eller i alla fall många, tror jag.

När jag tittar på SATC blir jag alltid så jävla förbannad på Carrie som sumpar Aidan. Jag tycker att hon borde behandla honom varsamt och inte kasta bort honom. Jag förstår inte hur hon tänker. Jag förstår inte hur hon kan välja bort en man som vill ge henne hela världen för en man (Big) som hon aldrig kommer kunna lita på. Förstår inte.

Fast sedan så gör jag ju det ändå. Förstår varför hon väljer att gång på gång gå tillbaka till Big trots att hon aldrig aldrig kommer vara säker på att han inte kommer lämna henne ensam imorgon igen. Förstår varför hon lägger sitt hjärta i en man som fumlar bort det. Förstår varför hon väljer det komplicerade framför det enkla.

Jag är ju likadan.

Skillnaden? I verkliga livet kommer aldrig the happy ending.

Men det är okej. Kärlek är inte logiskt. Kärlek är kärlek.

Michaela Forni

Jag har alltid varit så rädd för den dagen det inte längre skulle vara vi två. Jag var alltid övertygad om att jag skulle ligga hemma i sängen och stirra upp i taket och tända cigarett på cigarett. Inte lyssna på mina vänner som försöker hjälpa mig. Äta som en häst vilket jag kanske alltid gjort men ni vet sådär att man alltid har någonting sött i munnen förutom när man sover, men en ask choklad bredvid sängen ifall man vaknar och blir sugen. Stänga av mobilen när den ringer på morgonen och skita i att gå till skolan. Sluta gå ut eller ännu värre gå ut och tro att det kanske blir bättre om man dricker lite mer och sedan ramla in i en taxi och kleta mascara på taxichauffören. Jag trodde jag skulle dö. Typ så.

För ni anar inte hur mycket jag älskade den här mannen. Hur kär jag var i honom. Efter tre och ett halvt år kunde jag fortfarande titta på honom och känna hur det pirrar i magen av förälskelse. Han var det vackraste jag någonsin sett. Och så var han intelligent som fan och jag har alltid uppskattat det hos människor av motsatta könet. Han var min första riktiga kärlek och kanske kommer jag aldrig känna på samma satt för någon som jag gjorde för honom. Alla säger ju att det är något speciellt med den första kärleken.

Men alla sagor har sitt slut och när det kom bestämde jag mig för att inte alls dö. Istället för att gråta av sorg över att ha förlorat honom grät jag över lycka över att få ha haft honom. Istället för att ligga och tänka på allt fint vi hade tillsammans och inse att jag inte längre har det låg jag och tänkte på det och insåg hur bra jag har haft det. Det är inte alla som får vara med om en sådan kärlek. Summan av kardemumman; var inte ledsen om du förlorat något värdefullt, var glad för att du har fått haft det.

Vet absolut inte alls varför jag valde att dela med mig av detta, kanske för att få er med hjärtesorg att se ur andra perspektiv. Kanske för att jag är helt knäpp. Jag vet inte. Troligen det sistnämnda.

Michaela Forni

Jag lägger nästan aldrig upp bilder på bloggen, och det är ju lite tråkigt kan man tycka! Så här kommer några bilder från påskafton då det blev grillning på stranden. Judiths idé och det blev en mycket mysig kväll! Bra väder, bra sällskap.


Anton och Joel


Alle och jag


Emma och Joel


Anton, Svenne och Alle


Totte, Anton och Alle


Olivia och Fanny