"Du bestiger inte mount everest, men du går på en väldigt fin gräsmatta"
Ikväll är det endast hemmakväll som gäller. Pyjamasbyxor och ruffsigt hår kan vara skönt efter en hetsig vecka i skolan. Men min fredag har varit toppen! Till att börja med missade jag mitt utveckligssamtal, kanske inte så bra i och för sig. Kom en halvtimme för sent så jag får ha det nästa vecka i stället. Men sen fick vi kolla på vänner under engelska lektionen vilket gjorde mig överlyckligt, för jag kan faktiskt inte komma på ett bättre sätt att spendera en lektion. Hm... skulle vara att ligga hemma och sova, men man kan ju inte få allt.
Jag gick ifrån en kvart tidigare för att hinna med tåget till Båstad och på samma tåg satt Sandra från min parallelklass så jag satt och pratade med henne under en havltimme. Slapp betala också! Ellinore kallar det att planka, men jag tycker det låter så olagligt så jag kallar det "att bara sitta där".
Efter en promenad upp till hotellet så mötte jag syrran i biljard. Resultatet förtjänar inte att stå med i min blogg. Men sen skulle Emmy och Antonia med ett tåg så jag fick underhålla mig bäst jag ville. Blev ännu en runda biljard men denna gång med en kille som hette Edwin. Denna gången gick det lite bättre och var faktiskt rätt jämt.
När Ellinore äntligen slutade så gick vi bort till Knut Jöns och fikade. Kaffet var gott, inredningen var ful och sällskapet var perfekt. Det jag tycker om med Ellinore är att vi aldrig har svårt för att prata. Två timmar kändes som tjugo minuter och det var inte tyst en sekund. Vi pratade en massa minnen och en del om våra nya skolor.
Jag gick ifrån en kvart tidigare för att hinna med tåget till Båstad och på samma tåg satt Sandra från min parallelklass så jag satt och pratade med henne under en havltimme. Slapp betala också! Ellinore kallar det att planka, men jag tycker det låter så olagligt så jag kallar det "att bara sitta där".
Efter en promenad upp till hotellet så mötte jag syrran i biljard. Resultatet förtjänar inte att stå med i min blogg. Men sen skulle Emmy och Antonia med ett tåg så jag fick underhålla mig bäst jag ville. Blev ännu en runda biljard men denna gång med en kille som hette Edwin. Denna gången gick det lite bättre och var faktiskt rätt jämt.
När Ellinore äntligen slutade så gick vi bort till Knut Jöns och fikade. Kaffet var gott, inredningen var ful och sällskapet var perfekt. Det jag tycker om med Ellinore är att vi aldrig har svårt för att prata. Två timmar kändes som tjugo minuter och det var inte tyst en sekund. Vi pratade en massa minnen och en del om våra nya skolor.
Kommentarer
Trackback