Jag hatar att gå upp klockan sex på morgonen. Jag hatar det. Människan är inte gjord för att gå upp så tidigt. Det är emot vår natur. När jag går upp är det mörkt ute. När jag väntar på bussen är det mörkt ute. När jag åker buss är det mörkt ute. När jag kommer fram till skolan är det mörkt ute. Detta är deprimerande. Ge mig sommar!

En tisdagmorgon blir inte bättre av att vi tvingas kolla på en två timmar lång, dryg film på italienska. Tittar runt om mig på folket som sitter på samma rad. Oskar, Alicia, Paulina, Johanna på vänster sida och alla lutar åt sidan och sover. Kollar på höger sida där Linnea sitter och hon sitter också och sover. Då kanske det är dags för lärarna att tänka över vilka filmer dom tvingar oss att se?

Imorgon har jag sovmorgon till halv två. Oh, yes.